Hej!
Och välkommen till min nya blogg. Har länge tänkt på att starta en blogg, eftersom att det ska vara bra att skriva av sig. Men har inte tagit mig för att komma igång. Jag är lite dålig på att fortsätta med saker jag påbörjat, men ska försöka uppdatera här. Jag har nu för första gången på ett år hamnat i en som jag brukar kalla det "ångestvecka" igen.
Min resa med GAD började för ca ett och ett halvt år sen när jag bröt ihop och hade fruktansvärd ångest i en vecka med alla kroppsliga symtom som tillhör. Jag har alltid varit en orolig person, med katastroftankar, och allmänt överanalyserande men har nog sett det mer som ett personlighetsdrag. Och min omgivning tyckte väl mer att jag överdrev och borde skärpa mig när jag som 15-åring hade problem med att mina föräldrar skulle gå en promenad på kvällen, för om de var några minuter försenade var jag övertygad om att något hade hänt dem och mådde illa av oro.
Så tillslut fick jag mitt ovanämnda "breakdown" vilket kanske inte är så konstigt med tanke på all oro jag burit på under hela mitt liv. Jag hade gått i terapi innan detta men pågrund av familjeomständigheter och trodde väl att oron var kopplad till det. Men jag har insett att oron finns där även när jag bearbetat andra händelser i mitt liv.
Efter min första "ångetsvecka" fick jag utskrivet lergigan, vilka funkar bra på mig om ångesten inte är alltför stark. Och till våren 2014 började jag i kbt. Kbt:n hjälpte mig mycket och hela 2014 har jag mått bättre än någonsin. Jag hittade tekniker att hantera ångesten, lärt mig acceptera och leva i nuet, vilket är fantastiskt. Men nu har jag fått en svacka igen, och jag kan väl inte säga att jag räknade med att det aldrig skulle hända igen. Jag har till viss del accepterat att jag är en extra känslig person och kommer få lära mig att leva med den. Men jag känner att jag kommer att behöva lite extra hjälp nu igen, då alla kbt lärdomar lätt försvinner när ångesten är så pass stark. Jag tror att denna omgångs trigger var att jag precis ska ta min socionomexamen, vilket innebär en förändring i mitt liv. Vad ska jag arbeta med, hur kommer framtiden se ut, vad vill jag göra och vad kan jag göra? Som en del kanske vet så är ovisshet i det närmaset ohanterbar för en person med GAD och förändringar har jag alltid haft svårt för även om jag vet att de leder till något bra.
Jag har även kommit underfund med att jag är HSP (highly sensitive person). Vilket även liknar GAD. Men skillnaden är att det är mitt HSP personlighetsdrag som gör att jag kan bli alldeles lycklig över en god doft eller känner av stämningar från människor, påverkas av vilken typ av ljus det är och blir så påverkad av exempelvis stämningsfulla filmer att jag ofta inte kan se dem. Att vara HSP ger mig mycket eftersom att jag kan glädjas åt små saker men är också tröttsamt när man känner så mycket och då i kombination med GAD.
Nu blev detta ett långt första inlägg. I vilket fall ska jag till läkaren idag eftersom att jag känner att jag behöver lite hjälp på traven för att må bättre just nu.
Bai
